I can’t believe you just walked out on me. After everything we’ve been though, after all the things I told you, you just gave up.


Jag sökte en plats där jag kunde gömma mig
Någonstans där någon tog emot mig med öppna armar
Du lovade mig att du alltid skulle finnas där
Men du ljög, och jag förlorade mitt hjärta som jag gav till dig
Jag har funderat så länge nu, så mycket.
På hur jag ska göra, hur det kommer bli, hur länge jag kommer må såhär.
Och ju mer jag tänker så blir jag rädd, jag vill inte förlora dig och har aldrig velat det heller.
Jag har aldrig velat att allting ska vara perfekt mellan oss, jag vill bara ha något mellan oss som
vi båda känner.Ibland kan inte ord beskriva vad jag känner för dig, för oss.

"Sometimes we just have to accept that people are going to stay
in our hearts even when they don't stay in our lives."
Jag bara önskar att du skulle komma till mig och krama mig och säga att allting
kommer att bli bra som vanligt.Men det kommer du inte,det är försent nu.
Våran tid har runnit ut.Ni vet inte hur ont det gör att hon bara låter mig gå.
Jag har alltid ställt upp för dig, alltid.Oavsett om varenda jävel har varit emot dig så
har jag stått vid din sida.För att jag trodde du skulle göra detsamma för mig.
Jag har stått vid din sida medans du förändrats vuxit upp, jag har vakat dina felsteg
hjälpt dig när du tappat fotfästet och puschat dig i svåra situationer.
Har du glömt allt?Har du glömt allt vi delat?Eller har du blivit blind tack vare min mamma?
Jag har ju kämpat för dig, mer än vad någon annan har gjort, än vad någon annan någonsin
kommer att göra.Jag vet att det blir bättre men det känns inte hitills.
Jag fastnar i massa tankar och jag kommer verkligen inte loss ifrån dom.
Jag tror jag har fattat vart du står och jag vill säga att jag inte behöver dig och att jag har
kastat alla minnen , att vi har brytit våra band.
Alla minnen kommer stanna kvar, så mycket vi har skrattat.

Ibland måste man släppa saker man älskar, även om det gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0